Daguerrotypi är en tidig fotoprocess, uppfunnen av Louis-Jacques-Mandé Daguerre tillsammans med Nicéphore Niepce, där bilden formas i amalgam (en
legering av silver och kvicksilver) på en tunn silverplåt som valsats ihop med
ett tjockare kopparunderlag. Den 7 januari 1839 kunde Daguerre presentera
uppfinningen inför Franska vetenskapsakademin. Uppfinningen blev omedelbart en
världsnyhet och 15 juni 1839 dekorerades Daguerre med Hederslegionen. Den 19 augusti samma år
deklarerade den franska regeringen vid en offentlig ceremoni uppfinningen som
var mans egendom, "en gåva till den fria världen". Källa: Wikipedia
Daguerrotypin var en omständlig och dyrbar
teknik och endast bättre bemedlade hade råd att låta sig avporträtteras.
Dessutom kunde daguerrotypin inte mångfaldigas utan den måste i så fall
fotograferas av. Personen som skulle fotograferas måste sitta absolut stilla i
flera minuter eftersom exponeringstiden var mycket lång. Detta möjliggjordes
med hjälp av nackstöd och att personen kunde ta stöd av dynor och möbler.
Vid fotografering av t ex gatumiljörer fastnade inte
människor, hästar och vagnar på plåten utan gatorna syntes helt tomma på liv.
På en av de tidigaste daguerrotypierna som visar Boulevard du Temple i Paris
1838 kan man se den första kända avbildningen av en människa – en man får sina
skor putsade i nedre delen av bilden. Mannen stod stilla tillräckligt
länge för att fastna på plåten. Exponeringstiden var ungefär 10 minuter.
Under fortsättningen av 1800-talet gjordes stora
tekniska landvinningar och flera tekniker såg dagens ljus. Tekniken med glasplåtar
gjorde det möjligt att från samma plåt göra ett stort antal kopior på papper.
Även de lägre samhällgrupperna fick därmed råd att låta sig avfotograferas och
porträttfotografiet blev mer och mer allmänt. Det blev mycket populärt att gå
till fotografen och att kunna förära sitt porträtt till släkt och vänner och många
samlade släkt- och vänporträtt i album eller ramade in dem för att hänga på
väggen.
De första fotograferna var kringresande och reste från
ort till ort för att visa upp den nya tekniken. Till Östergötland kom våren 1841
daguerrotypisten och löjtnanten Lars Benzelstierna för att visa upp experiment
med daguerrotypi för en betalande publik. Porträttfotografi i någon större skala
var då ännu i sin linda. Benzlelstierna fotograferade mest gatuvyer och
liknande för att demonstrera det nya mediets tekniska möjligheter. Under
följande år fortsatte de resande fotograferna att turnera och intresset för
porträttfotografi tog fart. De första fasta fotograferna etablerade sig i de
större städerna under 1850-talet med regelrätta porträttateljéer.
I snabb takt etablerade sig fler
och fler fotografer i städerna och byggde upp sin kundkrets allteftersom
intresset ökade. Frans Dyring (1822-1877) var den första fast etablerade
fotografen i Linköping. Han öppnade ateljé här 1858, först på Drottninggatan
84, sedan på Drottninggatan 44. Hans dotter Hilda tog sedan över ateljén. Fotografyrket
ansågs också som ett lämpligt kvinnoyrke och många kvinnliga fotografer öppnade
egna porträttateljéer.
Carl Andrén (1868-1951) Hade ateljéer på
flera orter i Östergötland. I Linköping 1894-1896. Började sin verksamhet i
Boxholm och verkade sist i Norrköping från 1899 till omkring 1930.
P J (Peter Johansson) Bergh (1842-1898) I Linköping 1870-1890-talen. Ateljén var
belägen på Grand hotell,
S:t Larsgatan 21. Var tidigare fotograf i Arboga.
Tekla Engström (1872-1912) Ateljé i Linköping 1892-1912
med adress Stora torget 5. Var tidigare fotograf i Örebro. Rörelsen övertogs
sedan av Regina Andersson under namnet Tekla Engströms efterträdare.
Carl August Hallqvist (1856-1935) Ateljé i Linköping från 1902 till omkring
1927. Var tidigare möbelsnickare. Far till Dagmar Hallqvist som hade ateljé i Linköping
från 1913 till omkring 1921. Dottern var gift med en rysk fotograf - Max Fuchs Renard.
Swen Swensson (1857-1910) Ateljé i Linköping
1893-1907. Hade filialer i Malmslätt, Vadstena, Skänninge, Kisa och Ödeshög. Kunglig
hovfotograf 1891. Vann första pris vid flera utställningar.
Maria Tesch (1860-1936) öppnade ateljé 1873
på Nygatan 20 och senare på Nygatan 46. Maria Tesch blev med tiden berömd och Linköpings
mest anlitade fotograf och som sådan mycket produktiv. Hon efterlämnade en
betydande förmögenhet och tiotusentals bilder. Anna Göransson övertog 1917 Maria Tesch´s ateljé på Nygatan 46.
Dessa fotografer finns representerade i denna lilla utställning
vilken bygger på ett fotoalbum som tillhörde hemmansägaren Anders Johan
Hemmingsson (1864-1949) och hans hustru Anna Gustafva Kalm (1869-1918) från Idingstorp
söder om Linköping. De flesta av personerna på porträtten är okända eftersom
det inte finns några anteckningar om vare sig namn, hemvist eller år. Något som
tyvärr är alltför vanligt när det gäller gamla fotografier. Men de är
fascinerande att betrakta och som tidsdokument kan de berätta en del för oss nu
levande om gångna tiders människor och deras tillvaro.
Birgitta Arvidsson
Utställningen kommer att visas på Linköpings Stadsbibliotek mellan 26 maj och 13 juni samt på Östergötlands Museum i augusti.
Källor:
Fotografer i Östergötland. Östergötlands museums förlag
2013.
Kulturarv Östergötland
Rötter. Sveriges släktforskarförbunds hemsida:
Fotografer i äldre tider.
Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar